Långtidsstudie av makaker som ätit genetiskt modifierad majs

Genetiskt modifierad majs odlas över stora arealer, främst i Nord- och Sydamerika, men bara på små arealer i Spanien och Portugal. EU importerar dock relativt stora kvantiteter, främst för användning som djurfoder.

Innan en genetiskt modifierad gröda kan godkännas som livsmedel och foder måste den genomgå en rigorös riskbedömning, inklusive utfodringsförsök på råtta. Det har då upprepade gånger påvisats att förtäring av olika sorters genetiskt modifierad majs inte innebär någon högre risk för påverkan på människors och djurs hälsa än motsvarande icke-modifierad majs. Trots det har vissa haft kvar en oro för möjliga långtidseffekter på hälsan, särskilt påverkan på immunsystemet eller på metabolismen.

Nu har kinesiska forskare analyserat långtidseffekter av att äta genetiskt modifierad majs hos primater. Krabbmakaker fick i studien äta en föda som antingen främst bestod av genetiskt modifierad majs, icke-modifierad majs eller standardföda för primater. Den genetiskt modifierade majsen hade två relativt vanliga modifieringar. Den uttryckte proteinerna Cry1Ab och Cry1Aj som dödar de fjärilslarver som angriper majsen, samt proteinet EPSPS som ger tolerans mot ogräsmedlet glyfosat.

Makakerna följdes över mer än sju år och över två generationer. Möjliga effekter på immunsystemet eller metabolismen studerades i båda generationerna hos makakerna i de olika födogrupperna. Försöken visade att det inte medförde någon negativ påverkan på immunförsvaret eller metabolismen av att äta genetiskt modifierad majs över lång tid eller över flera generationer.