Publikation

Lagar och regler kring genetiskt modifierade organismer

All användning av genetiskt modifierade organismer regleras med syftet att skydda miljön och människors och djurs hälsa. Potentiella risker kan vara att den genetiskt modifierade organismen sprids och ger oönskad ekologisk påverkan, eller att den ger upphov till toxiska eller allergena substanser som kan påverka människors och djurs hälsa om den används som livsmedel eller foder. Regleringen syftar också till att säkerställa att särskild etisk hänsyn tas vid handhavandet av genetiskt modifierade organismer.

domarklubba — Användningen av genetiskt modifierade organismer regleras i lagstiftningen i syfte att skydda miljön, och människor och djurs hälsa. Bild från Pixabay.

Från moratorium till riktlinjer

Regleringen kring genetiskt modifierade organismer har sina rötter i det säkerhetstänk som utvecklades under mitten av 1970-talet när forskningen om rekombinant-DNA-teknik tog fart. En oro för att genetiskt modifierade virus och bakterier skulle kunna utsätta människor för hälsorisker fick år 1974 forskarna själva att införa ett moratorium för forskningen.

Vid den så kallade Asilomar-konferensen om rekombinant DNA-teknik som hölls 1975 diskuterades olika etik- och säkerhetsfrågor. Det ledde till att säkerhetsriktlinjer togs fram för hur man skulle hantera de potentiella riskerna med genteknik. Forskningen kunde sedan fortsätta under de nya riktlinjerna.

Konferensen, och den debatt som fördes både inom forskarvärlden och publikt, kom att öka intresset för genteknik från allmänheten och påverkade den publika diskussionen kring dess användning för en lång tid framåt. Det ledde också till att det utvecklades nationella och internationella riktlinjer och så småningom lagar för en säker användning av genteknik.

En teknikfokuserad reglering

I Sverige bildades år 1980 Delegationen för hybrid-DNA-forskning som fick till uppgift att överse en säker användning av genteknik. Omkring mitten av 1980-talet utvecklade olika länder inom den Europeiska Gemenskapen, EG, lagstiftning för att reglera hanteringen av organismer modifierade med rekombinant-DNA-teknik.

Mot slutet av 1980-talet kom den lagstiftning på plats som är föregångaren till dagens EU-lagstiftning på området. I Sverige ombildades år 1994 Delegationen för hybrid-DNA-forskning till Gentekniknämnden efter en utredning av Genteknikberedningen (SOU 1992:82), se prop. 1993/94:198. Gentekniknämnden skulle vara en oberoende myndighet med uppgift att bevaka och agera rådgivande i frågor om etik och säkerhet, liksom i frågor kring lagstiftning om genteknik.

Definierande i den lagstiftning som arbetades fram under 1980- och 1990-talet och som i dag inom EU reglerar hanteringen av genetiskt modifierade organismer var dels att försiktighetsprincipen genomsyrade regleringen, dels att den hade fokus på tekniken som använts för att generera en genetiskt modifierad organism.

majsfält — Forskning inte har kunnat påvisa att vare sig odling eller förtäring av en genetiskt modifierad gröda i sig innebär större risk för miljö eller hälsa än motsvarande icke-modifierad gröda. Bild från Pixabay.

Omfattande EU-forskning om risker

Från 1980-talet och framåt har omfattade forskning bedrivits för att bringa klarhet i potentiella säkerhetsrisker med genetiskt modifierade organismer för hälsa och miljö. Under 1990-talet introducerades genetiskt modifierade växter i jordbruket, och mycket av den här forskningen kom att fokusera på genetiskt modifierade grödor.

Oron över att genetiskt modifierade grödor skulle innebära en direkt fara för miljön eller för människors hälsa har under senare år avtagit då forskning inte har kunnat påvisa att vare sig odling eller förtäring av en genetiskt modifierad gröda i sig innebär större risk för miljö eller hälsa än motsvarande icke-modifierad gröda. Omfattande riskbedömningar liksom rapporter från övervakning efter marknadsintroduktion har analyserat säkerheten hos de genetiskt modifierade grödor som odlas eller importeras.

Välbeforskat område

EU har finansierat forskning specifikt riktad mot att analysera möjliga risker med genetiskt modifierade organismer. År 2010 publicerade EU-kommissionen en översikt som sammanfattade de över femtio forskningsprojekt som bedrivits sedan 2001 och haft fokus på säkerhet, inklusive miljöpåverkan, livsmedelssäkerhet, riskhantering, biologiska aspekter och socioekonomiska frågor relaterade till genetiskt modifierade organismer.

Forskningen hade finansierats med 200 miljoner euro till hundratals forskargrupper och utgjorde en bred evidensbas för policybeslut i EU. Därefter har EU fortsatt att kontinuerligt finansiera ett antal ytterligare stora projekt för att analysera olika aspekter av till exempel hur riskbedömning ska gå till. De senaste projekten har fokuserat på nya genomiska tekniker och frågor relaterade till riskbedömning och detektion av organismer modifierade med sådana tekniker.

Indirekta effekter av genetiskt modifierade grödor

De indirekta positiva eller negativa effekterna som användning av genetiskt modifierade organismer kan medföra är svårare att identifiera och kvantifiera. En översiktsartikel publicerad i Science om miljöeffekter av genetiskt modifierade grödor pekar på att indirekta effekter beror av den genetiska egenskap som införts, och att de varierar kraftigt mellan olika geografiska regioner och lantbrukssystem.

Under början av 1990-talet togs genetiska modifieringar fram som ger grödor resistens mot insektsangrepp, respektive tolerans mot herbicider. De här egenskaperna tillfördes framför allt sojaböna, majs, bomull och raps. Den här typen av grödor fick snabbt stor användning i vissa regioner och är ännu de absolut vanligaste genetiska modifieringarna.

Påverkar jordbruket

Det är tydligt att både insektsresistenta och herbicidtoleranta grödor ger signifikant ökad skörd och att insektsresistens leder till minskad användning av kemiska bekämpningsmedel så länge lantbrukaren följer de odlingspraktiker som kan minska uppkomst av resistens hos insekten.

Egenskapen herbicidtolerans leder inte till motsvarande minskning av användning av ogräsmedel. Den kan i stället leda till att jordbrukspraktiker som växelbruk inte används i samma utsträckning, men kan minska behovet att plöja och därmed ge mindre påverkan på mark och utsläpp av växthusgaser.

Andra indirekta effekter av odling av genetiskt modifierade grödor kan vara mer komplexa: Båda typer av grödor används i storskaliga industriella jordbruk med odling i monokultur, vilket ger ökad avkastning per areal odlad mark. Det kan få den positiva effekten att mindre landyta behöver användas för jordbruk. Å andra sidan kan det ge incitament till att expandera odlingsmarken, särskilt om det är möjligt att få avsättning för sin produkt via export. Samtidigt kan ökad tillgång på marknaden resultera i ett sänkt pris för grödan, vilket gynnar konsumenter, men kan leda till att den odlas i mindre utsträckning på annat håll.

Kostsam process för godkännande

Sedan insektsresistenta och herbicidtoleranta grödor initialt godkändes 1996 har många länder och regioner, inklusive EU, infört striktare, och därmed kostsammare, reglering för godkännande av odling av genetiskt modifierade grödor. Det har resulterat i att få grödor med andra typer av egenskaper än dessa som primärt gynnar ett industriellt jordbruk har godkänts för kommersiella applikationer.

Det har också resulterat i en dominans på marknaden av ett fåtal stora företag med patent på sina teknologier och dominans över stora delar av frömarknaden. Den höga kostanden och regulatoriska bördan hindrar innovation och stänger ute små och medelstora företag från att agera på marknaden.

Sammantaget kan man observera marknadsekonomisk påverkan liksom påverkan på landanvändning, avskogning, utsläpp av växthusgaser, biodiversitet och människors hälsa i olika regioner och länder. Författarna till översiktsartikeln konkluderar att det är viktigt att policy och regleringar styr mot diversitet, transparens, hållbarhet och en marknad som ger utrymme för flera aktörer. Det är viktigt att både transgena och genomredigerade grödor integreras i hållbara produktionssystem.

Reglering av genetiskt modifierade organismer i Sverige

I Sverige reglerar miljöbalken användning av genteknik, så väl innesluten användning, avsiktlig utsättning i miljön som utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer.

Tillsammans med annan nationell och EU-lagstiftning på området stipuleras här krav på anmälan och/eller tillstånd, den riskbedömning som ska göras och de skyddsåtgärder som ska vidtas, liksom de åtgärder som ska tas vid brott mot gällande miljöregler på området. I miljöbalken anges också att särskild etisk hänsyn ska tas när en genetiskt modifierad organism hanteras.

Här framgår det att Gentekniknämnden ska bevaka de etiska frågorna och följa genteknikens utveckling, samt ge råd om användningen av genteknik. Gentekniknämnden uppdaterade och fastställde 2024 en vägledning för sina etiska bedömningar.

I rapporten använder vi termen GMO-lagstiftning, i bemärkelsen den lagstiftning som reglerar hanteringen av genetiskt modifierade organismer. I miljöbalken, och i det EU-direktiv som reglerar avsiktlig utsättning i miljön, definieras en genetiskt modifierad organism (ibland förkortat GMO i rapporten) som:

”en organism, med undantag för människor, i vilken det genetiska materialet har ändrats på ett sådant sätt som inte sker naturligt genom parning eller naturlig rekombination.”

Den definitionen omfattar, så väl transgena och genomredigerade organismer, liksom sådana som mutageniserats med kemiska medel eller strålning, vilket är en teknik som framför allt används inom växtförädlingen. EU-direktivet specificerar att mutageniserade organismer ska undantas reglering. I Sverige delas ansvaret för rådgivning, tillståndsgivning och tillsyn för genetiskt modifierade organismer mellan olika expertmyndigheter.

Svenska myndigheter som hanterar frågor om GMO

Arbetsmiljöverket är ansvarig myndighet för innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer.

Jordbruksverket är ansvarig myndighet för innesluten användning av genetiskt modifierade nematoder, spindeldjur och insekter, för växter och landlevande djur samt för avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade växter och djur.

Skogsstyrelsen är ansvarig myndighet för avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade skogsträd för virkesproduktion.

Kemikalieinspektionen är ansvarig myndighet för avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade mikroorganismer, nematoder, spindeldjur och insekter.

Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för innesluten användning, avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade vattenlevande organismer.

Livsmedelsverket är ansvarig myndighet för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade livsmedel, samt för provtagning för identifiering och kvantifiering av genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Läkemedelsverket är ansvarig myndighet för avsiktlig utsättning (kliniska prövningar) och utsläppande på marknaden av läkemedel som innehåller genetiskt modifierade organismer.

Naturvårdsverket är remissinstans vid ansökningar om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och nationell kontaktpunkt för Cartagena-protokollet, som reglerar levande modifierade organismer under FN-konventionen för biologisk mångfald.

Gentekniknämnden är rådgivande myndighet med uppgift att bevaka etiska och säkerhetsaspekter vid ansökningar om avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer. Nämnden har också i uppdrag att informera allmänheten och regeringen om genteknik.

Innesluten användning av genetiskt modifierade organismer

Genetiskt modifierade organismer som inte ska släppas ut i miljön utan endast hanteras i laboratorier, odlingsrum eller akvarier regleras enligt den svenska förordningen (2000:271). För att få odla genetiskt modifierade växter eller hålla genetiskt modifierade djur krävs godkända anläggningar och tillstånd. Utöver det krävs anmälan för de olika växterna eller djuren till ansvarig myndighet.

För mikroorganismer är det reglering på EU-nivå som gäller med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/41/EG om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer. Till mikroorganismer räknas inte bara bakterier och jästsvampar utan också virus och celler från människor, djur eller växter. För att få hantera genetiskt modifierade mikroorganismer ställs krav på anmälan, och beroende av organismens riskprofil ibland också tillstånd.

Avsiktlig utsättning i miljön

Genetiskt modifierade organismer som hanteras utanför en innesluten, kontrollerad miljö, regleras av EU-direktivet 2001/18/EG, som ibland kallas utsättningsdirektivet. Direktivet implementeras i Sverige i förordningen 2002:1086. Regleringen syftar till att säkerställa att den genetiskt modifierade organismer inte ger negativa effekter på miljön eller på människors och djurs hälsa. Inom Sverige handlar avsiktlig utsättning i miljön framför allt om fältförsök med genetiskt modifierade växter och kliniska prövningar av läkemedel som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer.

sojabönor i fält — I Sverige handlar avsiktlig utsättning i miljön främst om fältförsök med genetiskt modifierade växter. Bild från Pixabay.

Innan tillstånd kan ges för avsiktlig utsättning av en genetiskt modifierad organism i miljön måste en riskbedömning göras, och den ansvariga myndigheten skickar en sammanfattning av ansökan till EU-kommissionen samt ger allmänheten och olika aktörer tid och möjlighet att yttra sig. Gentekniknämnden och oftast även Naturvårdsverket ska ges möjlighet att yttra sig. Syftet med en riskbedömning är att från fall till fall identifiera och utvärdera de potentiella negativa effekter som en avsiktlig utsättning eller ett utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer kan få för människors hälsa eller miljön.

En genetiskt modifierad organism ska om möjligt bedömas i jämförelse med den icke-modifierade motsvarigheten. Både de avsiktliga förändringarna som den genetiskt modifierad organismen har och de eventuella oavsiktliga ska bedömas, liksom både omedelbara risker och sådana som kan tänkas inträffa efter lång tid eller som effekt av kumulativa exponeringar. Samspelet med utsättningsmiljön ska också analyseras. När det handlar om växter ska det bland annat göras en analys av om växten kan bli invasiv, om det finns risk för genöverföring mellan växter, eller mellan växten och mikroorganismer, och om det kan finnas påverkan på biogeokemiska processer.

Riskbedömningen ska utföras i olika steg

Potentiella faror ska identifieras för att ge fokus för riskbedömningen. Vilka egenskaper hos den genetiskt modifierade organismen kan utgöra en fara? Vilka potentiella negativa effekter på människors hälsa eller på miljön kan identifieras?

Alla potentiella negativa effekter ska redovisas, hur osannolika de än må vara att de inträffar. Olika parametrar ska redogöras för som påverkar risken för att de faror som man identifierat ska inträffa. Testbara hypoteser ska formuleras och mätbara parametrar specificeras om det är möjligt. Eventuella kunskapsluckor och osäkerheter ska också framföras.

Farorna ska karaktäriseras och effekten av dem, om de skulle inträffa, ska analyseras. Skulle de faror som identifierats ge en omfattande påverkan, en måttlig eller en låg påverkan på hälsa eller miljö?
Sannolikheten för varje potentiell negativ effekt ska utvärderas som en följd av exponering för den genetiskt modifierade organismen.
Riskerna ska karaktäriseras. Hur ser omfattningen och sannolikheten ut för att en identifierad potentiell negativ effekt ska uppstå?
En riskhanteringsstrategi ska utarbetas om en risk bedöms som att den behöver hanteras om den negativa effekten skulle uppstå.
En utvärdering av den totala risken och slutsatser av analyserna ska presenteras. Här ska också särskilda krav på övervakning formuleras. Genom hela riskbedömningen behöver förstås vissa antaganden göras som också ska presenteras tillsammans med de osäkerheter som föreligger.

Utsläppande på marknaden

Marknadsgodkännande på EU-nivå avser framför allt import av genetiskt modifierade växtmaterial för livsmedel eller foder samt läkemedel som innehåller genetiskt modifierade organismer.

Utsläppande av genetiskt modifierade växter på marknaden regleras antingen av utsättningsdirektivet (2001/18/EG), om det till exempel handlar om snittblommor, eller av EU:s förordning om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EG 1829/2003) om växterna eller växtprodukterna är avsedda som livsmedel eller foder. Förordning (EG 1830/2003) reglerar spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer.

Bild på lila nejlikor märkta som gmo — Genetiskt modifierade nejlikor måste märkas som GMO. Foto: Kristofer Vamling

EFSA handlägger marknadsgodkännanden

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (European Food Safety Authority, EFSA) är den myndighet som handlägger och bedömer ansökningar om utsläppande på marknaden.

EFSA:s och den nationella myndighetens utredning baseras på en ansökan som innehåller en dossier med dokumentation för att möjliggöra den rigorösa riskbedömning som krävs i enlighet med förordning (EU) 503/2013.

Den genetiska modifieringen ska beskrivas i detalj, och en molekylär karaktärisering göras. Handlar det om en gröda som ska användas som livsmedel krävs bedömningar av om näringsvärde skiljer sig från en jämförbar icke-modifierad gröda, det ska analyseras om det nya proteinet kan medföra toxicitet eller orsaka allergi.

Råttförsök en del av riskbedömningen

I den här analysen krävs i regel utfordringsförsök av råtta i nittio dagar. Det gäller oavsett om ansökan avser en ny genetisk förändring (så kallat event), eller om den avser en växt där tidigare godkända events kombineras genom att växterna korsats.

De här kraven har analyserats bland annat inom det EU-finansierade akademiska konsortiet GRACE, som drar slutsatsen att det saknas vetenskaplig grund för att alltid kräva dessa standardiserade nittiodagarsstudier och att de endast bör användas när det är särskilt motiverat. Kravet kvarstår dock i regel ännu.

Människa med vit rock och blå gummihandskar som håller i en vit råtta. — Råttförsök är fortfarande en del av riskbedömningen av GMO. Bild från Depositphotos.

Underlag från fältförsök ska presenteras som påvisar att växten, i jämförelse med en motsvarande icke-modifierad växt, inte ger negativa konsekvenser för miljön på kort eller lång sikt.

Krav på detektion

För livsmedel eller foder krävs metoder för att detektera, identifiera och kvantifiera den genetiska förändringen. Metoderna ska kunna användas av certifierade laboratorier för att till exempel analysera prover av livsmedel eller av växtmaterial insamlade av tullen. Det ska finnas en plan för märkning och en plan för övervakning efter utsläppande på marknaden.

Enligt lagstiftningen ska EFSA:s handläggning ta sex månader, men den tar i realiteten betydligt längre tid delvis på grund av svårigheten att korrekt följa utstakad metodik i den stora mängd guidedokument som den sökande har att följa, vilket i regel leder till flera krav på kompletteringar.

Dyr och tidskrävande process

Att få en gröda prövad och godkänd enligt gällande lagstiftning är mycket kostsamt och tar lång tid. Endast de största multinationella förädlingsföretagen finns bland de som har ekonomi och kapacitet att ansöka om godkännande av en genetiskt modifierad växt för import till EU för att få använda den som livsmedel och foder. Ansökan om tillstånd för kommersiell odling förekommer i princip inte inom EU.

Beslut om marknadsgodkännande fattas genom ett kommittéförfarande i Standing Committee on Plants, Animals, Food and Feed, Paff-kommittén, där samtliga EU-medlemsstater är företrädda. Ett godkännande gäller i tio år, varefter en ny ansökan måste bedömas av EFSA inför ett förnyat godkännande. EFSA publicerar sin riskbedömning i EFSA Journal.

Kvalificerad majoritet krävs

Om EFSA inte bedömer att produkten har större påverkan på miljön eller människors hälsa än motsvarande icke-modifierad föreslår kommissionen ett beslut om ett godkännande. Kvalificerad majoritet i Paff-kommittén krävs för ett godkännande. Det betyder att 55 procent av medlemsstaterna måste säga ja, och de måste representera 65 procent av EU:s befolkning. I princip resulterar omröstningarna alltid i att en kvalificerad majoritet inte kan uppnås. Då går ärendet vidare till en överklagandekommitté.

Om en produkt innehåller en genetiskt modifierad organism till mer än 0,9 procent räknas produkten som genetiskt modifierad. En låg inblandning kan ske oavsiktligt via spridning av pollen eller frön, eller till följd av otillräcklig särhållning vid hantering. Det kan ställa till problem, till exempel i ekologiska odling, där genetiskt modifierade organismer inte är tillåtna. I 32 kap. miljöbalken regleras frågor om skadestånd, se också betänkandet SOU 2007:273 om ansvarsfrågan vid odling av genmodifierade grödor.

Kliniska prövningar med GMO-läkemedel

Läkemedel kan bestå av eller innehålla genetiskt modifierade organismer, så kallade GMO-läkemedel. I lagstiftningen definieras både enskilda celler och virus som organismer, även om de inte skulle göra det enligt vetenskapliga definitioner.

Ett GMO-läkemedel kan innehålla eller bestå av genetiskt modifierade bakterier, virusvektorer eller mänskliga celler som modifierats genetiskt med hjälp av virusvektorer, eller celler som genomredigerats med tekniker som CRISPR/Cas9. Ofta handlar det om genterapier där genetiskt modifierade virusvektorer används för att transportera in en ny gen i en patients celler.

Illustration av hur genterapi kan gå till. — Ett vanligt tillvägagångssätt vid en genterapi är att en patients celler modifieras med en ny funktionell gen som kan kompensera för en gen som orsakar sjukdom. Den nya genen förs in i cellerna med hjälp av genetiskt modifierade virus. Illustration Gunilla Elam.

För att utföra en klinisk prövning av ett GMO-läkemedel krävs tillstånd som omfattar prövningens medicinska godkännande och dess miljömässiga konsekvenser. En miljöriskbedömning (ERA) ska medfölja ansökan i enlighet med EU-direktiv 2001/18/EG, bilaga II och IIIA.

Olika EU-länder använder direktiven olika, vissa använder likt Sverige 2001/18/EG (utsättningsdirektivet) och andra 2009/41/EG (innesluten användning av GMM).

Genomredigerade organismer undantas reglering i många länder

Lagstiftning för hantering av genetiskt modifierade organismer finns i de flesta länder också utanför EU. Sedan tekniker för genomredigering och särskilt CRISPR/Cas9 började användas har många länder börjat se över sin lagstiftning, för att anpassa den till de här nya teknikernas egenskaper.

I många länder bedömer man att riktade mutationer i organismens befintliga DNA har en lägre risknivå än om man introducerar nytt DNA, och därför lättar man på regelverket, eller tillåter undantag för vissa typer av genomredigerade organismer.

I omkring 30 länder, till exempel Storbritannien, Kanada, USA, ett flertal länder i Latinamerika, Indien, Kina, Filippinerna, Japan och Australien, har man antagit lagstiftning som gör det möjligt att undanta genomredigerade växter – och ibland djur – från reglering. Det sker i regel genom att myndigheter utvärderar om organismen uppfyller vissa kriterier. Kriterierna är vanligen om nytt DNA tillförts eller inte, eller om nya genetiska kombinationer bildats.

Ny NGT-förordning på väg inom EU

Inom EU kom Europaparlamentet och ministerrådet i december 2025 preliminärt överens om en förordning som syftar till att undanta växter förädlade med vissa nya genomiska tekniker (NGT-förordningen) från den reglering som idag styr avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer.

Förutsättningen för undantaget är att växterna fått genetiska förändringar som också skulle ha kunnat uppkomma naturligt eller genom konventionell förädling, och den därmed bedöms vara säker för hälsa och miljö på motsvarande sätt som en konventionellt förädlad växt.

Nya genomiska tekniker omfattar genomredigering med tekniker som CRISPR/Cas9 och introduktion av sekvenser som också skulle kunnat föras över via korsningsförädling. Med den nya förordningen följer EU de omkring 30 länder i världen som sedan tidigare reviderat sin lagstiftning för genetiskt modifierade organismer på liknande sätt.

Cartagenaprotokollet – en internationell reglering av levande modifierade organismer

Utöver nationell och EU-lagstiftning regleras också genetiskt modifierade organismer genom internationella överenskommelser inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald och Cartagenaprotokollet för biosäkerhet. Protokollet trädde i kraft 2003 och har 173 parter, däribland Sverige. Protokollet bevakar särskilt förflyttningar över nationsgränser och potentiella risker för biodiversitet, ekosystem och ursprungsbefolkningar.

I Cartagenaprotokollet talar man om levande modifierad organism i stället för genetiskt modifierad organism. Definitionen är ”en levande organism som besitter en ny kombination av genetiskt material framställt genom användning av modern bioteknik”. Med modern bioteknik menas rekombinant DNA-teknik och direkt injektion av DNA eller RNA i celler, samt fusion av celler över den taxonomiska nivån familj, som överkommer naturliga reproduktiva barriärer och som inte är tekniker som används inom traditionell förädling och selektion.

Regelbundna möten hålls med parterna till protokollet som syftar till att tillse en säker hantering, transport och användning av en levande modifierad organism Man bistår också till exempel med utvecklingen av riskbedömningsprotokoll och vägledningar, samt stöttar särskilt utvecklingsländer som arbetar med att implementera reglering kring genetiskt modifierade organismer.

European Commission: Directorate-General for Research and Innovation (2010). A Decade of EU-Funded GMO Research (2001-2010). (Rapport på op.europe.eu)
European Commission (2024). DARWIN: Transition to safe & sustainable food systems through new & innovative detection methods & digital solutions for plant-based products derived from new genomic techniques, under a co-creation approach. CORDIS. (Projektbeskrivning på cordis.europe.eu)
European Commission (2023). Detection of NGT products to promote innovation in Europe. CORDIS. (Projektbeskrivning på cordis.europe.eu)
European Commission (2012) Transparent methods for GMO impact assessment. CORDIS. (Projektbeskrivning på cordis.europe.eu)
European Commission (2021) EC study on new genomic techniques. (Projektbeskrivning på food.europe.eu)
Noack, F. et al. (2024) Environmental impacts of genetically modified crops. Science 385, eado9340. (Vetenskaplig artikel på science.org)
Regeringskansliet (2007). Ansvarsfrågan vid odling av genmodifierade grödor. (Utredning på regereingen.se)