Genteknik för att öka genetisk variation i utrotningshotade arter

Inom bevarandebiologi, eller naturvårdsbiologi, ligger fokus på att bevara den biologiska mångfalden på flera nivåer som arter, ekosystem och genetisk diversitet. Det handlar dels om att förstå hoten mot biologisk mångfald, dels om att arbeta fram strategier för att för att skydda den. Genetisk variation klassas som skyddsvärd enligt Konventionen om biologisk mångfald, som är en del av FN:s miljöprogram. Utan genetisk variation förlorar en art sin förmåga till anpassning.

En grupp forskare föreslår i en översiktsartikel som publicerats i Nature Biodiversity Reviews, att genomredigering skulle kunna användas i arbetet med att rädda utrotningshotade arter. Detta i kombination med traditionella åtgärder som att skydda habitat och bedriva avel i djurparker. Forskarna menar att traditionella åtgärder visserligen ökar antalet individer men att man med tekniker som CRISPR/Cas9 kan återskapa genetisk variation som gått förlorad.

Återinföra förlorad genetisk variation

När antalet individer av en art sjunker förloras även genetisk variation. Arter med låg genetisk variation har svårare att anpassa sig vilket gör att utrotningshotade arter blir än mer känsliga för klimatförändringar och andra miljöstörningar.

Forskarna föreslår ett antal strategier för att öka den genetiska variationen hos utrotningshotade arter. Genom att analysera historiska exemplar av en utrotningshotad art från samlingar och på muséer, menar forskarna att man kan identifiera genetiska varianter som funnits hos arten när populationen var större. En del av dessa genetiska varianter kan återinföras i en hotad art med genomredigering.

Hjälp med anpassning

Omvänt skulle skadliga genvarianter, som ofta dröjer sig kvar i en liten population, kunna korrigeras till en mer fördelaktig variant. En annan strategi som forskarna föreslår är att ge en hotad art nya egenskaper med gener från andra arter för att underlätta den hotade artens anpassning till exempel med ökad tolerans för värme och torka eller motståndskraft mot sjukdom.

Forskarna diskuterar också vikten av att i det här bevarandearbetet ta hänsyn till etiska, samhälleliga och ekonomiska aspekter, och betonar vikten av allmänhetens inflytande och tillgång till information.