Kan honungsbin räddas av genetiskt modifierad jäst?

Pollinatörer som honungsbin bidrar med över 70 procent till produktionen av våra grödor. Den nedgång i antal bin och bikolonier som ses världen över hotar därför vår livsmedelssäkerhet.

Bin behöver stereoler

Bin behöver tillgång till en variation av blommande växter som de kan hämta pollen från. Pollen, som utgör en stor del av biets diet, innehåller specifika fetter som kallas steroler. Steroler är viktiga för cellers funktioner hos både djur och växter, men insekter kan inte själva bilda steroler och måste få i sig dem via födan. En brist på pollen och därmed steroler ger därför bin näringsbrist och gör dem känsligare för sjukdomar och andra störningar.

Sedan några decennier tillbaka är det vanligt att biodlare ger artificiellt pollensubstitut till sina bin. Men de kommersiella substitut som finns idag har inte den rätta sammansättningen av steroler, vilket gör att bina ändå inte får rätt näring.

Utfodras med näringstillskott

I en studie i Nature presenterade brittiska och danska forskare under 2025 ett nytt näringstillskott för bin som består av jäst som modifierats genetiskt för att producera de steroler som bin behöver. Först behövde forskarna ta reda på precis vilka steroler som är viktiga för bin. Sedan gick de vidare med att försöka få en jästsvamp att tillverka de här specifika sterolerna.

De valde jästsvampen Yarrowia lipolytikas, eftersom den naturligt har ett högt fettinnehåll, är säker att äta och redan ges till fiskar i fiskodlingar. Med hjälp av transgenteknik introducerade forskarna ett antal gener som i växter eller alger ger de enzym som krävs för att bilda de specifika steroler som bin behöver. Dessutom slogs några av jästens egna gener ut för att leda den komplexa biosyntesen rätt. På så vis lyckades forskarna få jästen att producera relativt höga koncentrationer av rätt sorters steroler.

Gynnade antal larver och puppor

Den modifierade jästen odlades upp i bioreaktorer för att ges till bin och analysera om den kunde ge dem den näring de behöver. Det visade sig att dieten inte påverkade det antal ägg som kupornas drottningbin lade. Däremot utvecklades både fler larver och betydligt fler puppor i de kolonier där bina fått den sterolrika jästen jämfört med de som fått kontrolldiet.

Nästa steg är storskaliga fältförsök, för att ta reda på hur kolonier i fullstora bikupor mår efter en längre tid med den nya födan i ett mer naturligt sammanhang. Ett välanpassat näringsrikt tillägg skulle kunna ge bin bättre motståndskraft och gynna våra viktiga pollinatörer till nytta för både livsmedelssäkerhet och biodiversitet.