Vad är stärkelse?
Under de gröna växternas fotosyntes bildas glukos som också kallas druvsocker. Det glukos som växten inte använder direkt lagras i form av stärkelse. Stärkelse består av två molekyler som båda byggs upp av glukosenheter. Den ena, amylopektin, är en stor och förgrenad molekyl, medan amylos är mindre och rak. Det gör att amylos och amylopektin har olika egenskaper och olika användningsområden.
Stärkelse används som förtjockningsmedel i till exempel soppor, såser, krämer och mejeriprodukter som yoghurt. En sås ska kunna frysas och sedan värmas utan att den skär sig och en kräm ska vara slät och inte klumpa ihop sig. En kokt lösning som innehåller amylos är instabil och blir snabbt oanvändbar. En kokt lösning av amylopektin är däremot stabil och kan lagras länge. För att livsmedelsprodukterna ska kunna lagras modifieras stärkelse som utvinns ur till exempel potatis kemiskt.
Ett alternativ till att kemiskt modifiera stärkelse är att genetiskt modifiera potatisen så den enbart producerar den önskade stärkelsemolekylen, i det här fallet amylopektin.
Amylopektinpotatis via genomredigering
Med hjälp av genomredigering har en forskargrupp vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Sveriges stärkelseproducenter tagit fram en potatis med förändrad stärkelsekvalitet. Forskarna riktade in gensaxen CRISPR/Cas9 mot de ställen i potatisens genom där gener som har med bildandet av amylos finns. Med gensaxen skapades mutationer och generna stängdes av, det vill säga det bildas inget protein från generna. När generna stängdes av bildas i stället endast amylopektinstärkelse i potatisknölarna. Eftersom amylopektin är lagringsstabil behöver stärkelsen från den genomredigerade potatisen inte modifieras kemiskt.
Den genomredigerade amylopektinpotatisen är inte ännu ute på marknaden. I och med att den räknas som en GMO omfattas den av EU:s GMO-lagstiftning som ställer krav på omfattande riskbedömning, men också robusta metoder för att kunna spåra de genetiska förändringarna. I och med att förändringarna består av enstaka mutationer är det mycket svårt att ta fram en sådan metod, och det blir därmed svårt att kommersialisera den genomredigerade amylopektinpotatisen.
Sedan 2015 finns den nederländska potatisen Eliane på marknaden. Den har förädlats med hjälp av mutationsframkallande strålning och innehåller över 95 procent amylopektinstärkelse. Den har mutationer i samma gener som den genomredigerade potatisen, men eftersom den förädlats med strålning och inte en gensax undantas den reglering enligt EU:s GMO-lagstiftning.
Stärkelsepotatisen Amflora
Den genomredigerade potatisen har samma egenskap som en tidigare utvecklad amylopektinpotatis kallad Amflora. Amflora togs fram av svenska forskare redan under 1990-talet. Den potatisen var en transgen potatis, som fått nytt DNA, till skillnad från den genomredigerade potatisen där några av potatisens egna gener muterats.
För att få ner syntesen av amylos i Amflorapotatisen använde forskarna antisens-RNA-teknik. Den tekniken går ut på att en RNA-molekyl med sekvens som gör att den kan baspara med mRNA från en av potatisens egna gener. En dubbelsträngad RNA-molekyl känns igen som något främmande och bryts ner i växtens celler. På så vid hindrades produktionen av enzymer som behövs för att producera amylos, och potatisen bildade nästan enbart amylopektin. Utöver genen för antisens-RNA bar Amflora också på en gen som gav resistens mot antibiotikan kanamycin, vilket var en egenskap som användes som selektion under utvecklingen av potatisen.
Under 1996 lämnade det svenska företaget Amylogene HB in en ansökan om att få odla potatisen inom EU och fjorton år senare, år 2010, godkändes Amflora för bland annat odling. Då ägde företaget BASF potatisen Amflora.
Att det tog så lång tid berodde på att medlemsstaterna inte kunde nå kvalificerad majoritet. Om medlemsstaterna inte kan komma överens kan kommissionen ta beslut, följt av det slutgiltiga godkännande av den behöriga myndighet som ansvarar för ärendet. I detta fall var det svenska Jordbruksverket. Under 2010 och 2011 odlades Amflora för produktion av utsäde i Sverige och Tyskland och under 2010 för stärkelseproduktion i Tjeckien.
På grund av ett procedurfel ifrågasatte ett antal medlemsstater kommissionens beslut att godkänna Amflora och i december 2013 ogiltigförklarade EU-tribunalen beslutet. Amflora var därmed inte längre godkänd inom EU.
Samma år flyttade BASF majoriteten av sin växtforskningsverksamheten från Europa till USA, och ansökningarna om marknadsgodkännande av att par andra amylopektin-potatisar samt en bladmögelresistent potatis kallad Fortuna drogs tillbaka.
Uppdaterad 2026-06-02.