Forskare har lyckats isolera DNA ur en tand och kartlagt genomet från en denisovamänniska som levde för ungefär 200 000 år sedan. Det är det äldsta genom från människosläktet som hittills sekvenserats.
Under en utgrävning i Sibirien 2008 fann ryska arkeologer benrester från vad de antog var neanderthalare. Benresterna skickades för genetisk analys till den svenske forskaren Svante Pääbo och hans forskargrupp vid Max Planckinstitutet i Leipzig.
När det DNA som utvunnits ur benresterna sekvenserats gjordes en häpnadsväckande upptäckt, benresterna visade sig komma från en dittills helt okänd gren ur människosläktet. Uppkallat efter fyndplatsen Denisovagrottan fick den nu utdöda människotypen namnet denisova (Homo denisova). Upptäckten bidrog till att Svante Päboo tilldelades ett Nobelpris 2022.
Med DNA konstrueras människans släktträd
Fler benrester från denisova har senare hittats i samma grotta men också på ett fåtal andra platser österut på vår kontinent. Eftersom fynden är få och små och består av tänder och benskärvor från en handfull individer så vet ingen riktigt hur en denisova såg ut. Vi har med hjälp av forskarna fått lära känna henne via hennes DNA.
Vid Max Planckinstitutet har sofistikerade metoder utvecklats för att isolera DNA ur benrester och tänder från arkeologiska utgrävningar, sekvensera det och pussla ihop till en heltäckande genomsekvens. Det är en stor bedrift eftersom DNA fragmenteras och kontamineras över tid. Den första denisova som analyserades på det här sättet var en flicka som levde i Denisovagrottan för ungefär 60 000 till 80 000 år sedan.
Den nya genomsekvensen är ännu äldre. Den kommer från man som levde i grottan för ungefär 200 000 år sedan. Det är därmed det äldsta genom från en individ ur människosläktet som någonsin sekvenserats. Resultaten presenterades på en vetenskaplig konferens i juli 2024.
Med de genetiska analyserna har forskarna konstruerat ett släktträd som visar att denisova och Neanderthalare hade en gemensam anfader som levde för mer än 400 000 år sedan. Våra egna förfäder förgrenade sig ur släktträdet långt tidigare, ungefär för 800 000 år sedan.
Genetiskt utbyte mellan olika människotyper
Denisova och Neanderthalarna utvecklades separat och hade olika utbredningsområden. Fynd från Neanderthalare har hittats i Europa och Mellanöstern medan denisova verkar ha levt längre österut på kontinenten i dagens Sibirien, Kina och Tibet.
Det hände att de två människotyperna träffades i gränslandet mellan deras respektive utbredningsområde. De genetiska analyserna visar också att de vid upprepade tillfällen fick barn med varandra.
Spår av denisovan och neanderthalare syns även i en del nu levande människors DNA. Det tyder på att även våra förfäder hade ett genetiskt utbyte och fick barn med de utdöda människotyperna.
Ett specifikt genetiskt arv från denisovans finns kvar hos en del människor som idag lever på den tibetanska högplatån. Det är en genvariant som bidrar till en bättre syresättningsförmåga och är en evolutionär anpassning till ett liv på hög höjd.
De nya resultaten är viktiga för att de visar på de nya tekniska möjligheterna att förstå historien med hjälp av DNA. Det berättar också om en tid då fler underarter av människor gick på jorden samtidigt, att de möttes och att de till och med fick barn tillsammans.
/Mia Olsson 2024-07-25
Källor:
The most ancient human genome yet has been sequenced—and it’s a Denisovan’s. Text by Ann Gibbons. Science, Vol 385, Issue 6706. doi: 10.1126/science.zi9n4zp
Krause J, et al., The complete mitochondrial DNA genome of an unknown hominin from southern Siberia. Nature. 2010:464:894-897.
Reich D, et al.,. Genetic history of an archaic hominin group from Denisova Cave in Siberia. Nature. 2010:468:1053-1060.
Meyer M, et al., A high-coverage genome sequence from an archaic Denisovan individual. Science. 2012:338:222-226.
