Fakta

Spårbarhet och märkning av GMO

EU:s lagstiftning ställer krav på att genetiskt modifierade organismer (GMO) ska märkas så konsumenten ska kunna välja eller välja bort i affären. En GMO ska också gå att spåra.

Sammanfattning

En livsmedels- eller foderprodukt som består av, innehåller eller har framställts från GMO måste enligt lag märkas. Det gäller även GMO som inte är livsmedel eller foder, till exempel utsäde och snittblommor.

Syftet med märkningslagstiftningen är att konsumenten ska kunna göra ett informerat val.

En GMO måste också kunna spåras genom hela produktionskedjan. Därför måste det finnas metoder för detektion, identifiering och kvantifiering.

Bild på lila nejlikor märkta som gmo — Genetiskt modifierade nejlikor måste märkas. Foto: Kristofer Vamling

Vad ska märkas som GMO?

För att konsumenter inom EU ska kunna bestämma vilken typ av produkt de vill köpa eller inte köpa finns det inom EU en lagstiftning för spårbarhet och märkning.

Livsmedels- och foderprodukter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierade organismer (GMO) ska märkas. På ett livsmedel kan det till exempel stå ”framställd av genetiskt modifierad majs”.

Även bearbetade produkter som socker och rapsolja ska märkas även om de inte innehåller några detekterbara nivåer av DNA eller proteiner. GMO som inte är livsmedel eller foder, till exempel utsäde och snittblommor, ska också märkas.

Vad behöver inte märkas som GMO?

Mjölk, kött och ägg från djur som utfodrats med genetiskt modifierat foder behöver inte märkas. Eftersom djuret inte är modifierat skulle det vara mycket svårt att kontrollera om den ätit genetiskt modifierat foder eller inte.

Vitaminer, enzymer och andra ämnen som framställts med hjälp av genetiskt modifierade mikroorganismer behöver inte märkas om slutprodukten inte innehåller levande mikroorganismer.

Tekniska produkter behöver inte märkas om de inte innehåller levande material. Exempel på tekniska produkter är bomullstyger och sedlar som tillverkats av bomull från genetiskt modifierade bomullsplantor.

Procentsats avgör

Om livsmedels- eller foderprodukter innehåller mindre än 0,9 procent genetiskt modifierat material som är godkänt inom EU behöver de inte märkas. En förutsättning är att inblandningen är oavsiktlig eller tekniskt oundviklig. För att undantaget ska gälla, ska tillverkaren kunna visa att man vidtagit lämpliga åtgärder för att undvika inblandning.

För livsmedel gäller nolltolerans för inblandning av GMO som inte är godkända inom EU.

För foder gäller 0,1 procents inblandning av GMO som inte är godkända inom EU, under förutsättning att det rör sig om material från GMO som är godkända utanför EU.

Godkännandeprocessen för samma GMO ska också ha inletts inom EU och pågått i mer än tre månader. Procentsatsen gäller också för material från en GMO vars godkännande inom EU upphört att gälla på grund av att ingen ansökan om förlängning lämnats in

GMO-fri märkning inte tillåtet

Huvudregeln är att de ingredienser som använts vid tillverkningen av ett livsmedel ska anges i ingrediensförteckningen. Det är vilseledande att påstå att ett livsmedel är GMO-fritt om alla liknade livsmedel också är GMO-fria.

I artikel 7 i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna står bland annat följande: ”Livsmedelsinformation får inte vara vilseledande, i synnerhet genom att det antyds att livsmedlet har speciella egenskaper, då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper, framför allt genom att närvaron eller frånvaron av vissa ingredienser och/eller näringsämnen särskilt framhävs”.

I bland annat USA förekommer GMO-fri märkning, ibland även av produkter som inte innehåller DNA som kattsand, plåster och tvättmedel.

akte med flingor från USA med mrningen GMO-fritt. — Inom EU är GMO-fri märkning inte tillåten, men det förekommer till exempel i USA. Bild från Depositphotos.

Spårbarhet av GMO

För att kunna kontrollera att märkningen är korrekt finns krav på spårbarhet av GMO i alla led i produktionskedjan. Den som hanterar en genetiskt modifierad produkt måste kunna visa var produkten kommer ifrån och vem den sålts vidare till.

En ansökan om kommersiell användning av en genetiskt modifierad gröda måste därför inkludera metoder för detektion, identifiering och kvantifiering. Metoderna måste vara specifika för den gröda som ansökan gäller och valideras av EU:s referenslaboratorium för genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Medlemsstaterna ska genomföra kontroller för att säkerställa att det inte finns några produkter på marknaden som inte är godkända och att de produkter som innehåller över 0,9 procent genetiskt material från en modifierad organism är korrekt märkta.

Problem att spåra genomredigerade organismer

Om nytt DNA, till exempel en ny gen, har introducerats kan PCR-metoder tas fram som effektivt kan detektera sekvensen av den nya genen.

Om den genetiska modifieringen i stället gjorts med genomredigering som till exempel CRISPR/Cas9 blir resultatet ofta en mindre förändring i organismens befintliga genom. För en sådan mutation är mycket svår att ta fram pålitliga detektionsmetoder. Mutationen kan inte heller särskiljas från en mutation som uppstått spontant eller en mutation som är ett resultat av traditionell mutationsförädling.

Illustration som visar hur en DNA-sekvens vid transgen genetisk modifiering integreras i genomet och hur en mutation introduceras med en gensax. — Vid transgen genetisk modifiering integreras en DNA-sekvens i genomet. En gensax kan användas för att introducera en riktad mutation där en eller ett baspar integreras eller försvinner. Illustration

Svårigheterna med att detektera mutationer inducerade med tekniker för genomredigering innebär att ett företag inte kan ansöka om ett marknadsgodkännande av till exempel en genomredigerad gröda i EU och att medlemsstaterna inte kan genomföra sina kontroller.

I en del länder utanför EU regleras inte genomredigerade grödor som GMO. Om en genomredigerad produkt hamnar på den europeiska marknaden går den inte att identifiera. Det blir därmed omöjligt att upprätthålla den nolltolerans som lagstiftningen kräver vid inblandning av icke godkända genetiskt modifierade organismer i livsmedel.

I juli 2026 trädde en ny EU-förordning (2026/1388) i kraft som undantar växter som förädlats med vissa nya genomiska tekniker (NGT), som genomredigering, från GMO-lagstiftningens krav på riskbedömning, märkning och spårning. Det är under förutsättning att växten verifierats om en så kallad kategori 1 NGT, och därmed har genetiska förändringar som skulle ha kunnat uppkomma spontant eller genom konventionell förädling. Förordningen kommer att börja gälla sommaren 2028.