Fakta
Stäng av ordförklaringar

Guide till EU-lagstiftning

För att förstå EU:s GMO-lagstiftning kan det vara bra att känna till några termer och institutioner som är centrala.

Sammanfattning

Inom EU gäller ett stort antal gemensamma förordningar och direktiv. De senare implementeras genom nationell lagstiftning.

Det är Europeiska kommissionen som lägger fram förslag på nya lagar. Lagförslaget förhandlas sedan inom två separata instanser, Europaparlamentet och ministerrådet. Beslut om en ny EU-lag kan fattas när de tre parterna nått en överenskommelse.

EU-gemensamma myndigheter, som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) ger vetenskapligt rådgivning. De har viktiga roller till exempel i riskbedömning av GMO och vid godkännande av läkemedel.

EU:s medlemsländer representerade av sina flaggor. Bild från Pixabay.

Rättsakter inom EU – direktiv och förordningar

Ett gemensamt namn för EU:s regelverk är rättsakter. Där ingår bland annat direktiv och förordningar.

Ett direktiv sätter upp mål som ska uppnås. Direktiv är nästan alltid bindande, men medlemsstaterna avgör själva hur målet ska uppnås. Oftast har medlemsstaterna två år på sig att genomföra ett direktiv, det vill säga se till att det finns nationella lagar och regler som följer och implementerar direktivet.

En EU-förordning är en EU-gemensam lag som gäller direkt och på samma sätt i alla medlemsstater.

Ett EU-fördrag är ett bindande avtal mellan medlemsstaterna. Där fastställs EU:s mål, vilka regler som gäller för EU-institutionerna, hur beslut ska fattas och förhållandet mellan EU och medlemsstaterna.  Om ett politikområde inte nämns i något fördrag kan EU- kommissionen inte föreslå lagstiftning på det området.

Europeiska kommissionen

EU-kommissionen tar fram förslag till ny EU-gemensam lagstiftning och lägger fram det för Europaparlamentet och ministerrådet. Tillsammans med EU-domstolen ser kommissionen även till att gällande lagstiftning följs.

Det löpande arbetet i kommissionen sköts av personalen vid de olika avdelningarna, de så kallade generaldirektoraten. Varje generaldirektorat ansvarar för ett visst politikområde.

Till exempel ligger frågor som rör genetiskt modifierade växter under generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet, förkortat Sante efter franskans Santé et sécurité alimentaire. Kommissionens ordförande fördelar ansvarsområdena bland de 27 kommissionärerna (en från varje medlemsstat). Nya kommissionärer utses vart femte år.

EU-kommissionens byggnad i Bryssel. Bild från Pixabay.

Europaparlamentet

De 720 ledamöterna i parlamentet kallas parlamentariker och har till uppgift att företräda folkets intressen när Europaparlamentet beslutar om nya lagar tillsammans med ministerrådet.

Det är medborgarna i EU-länderna som i allmänna val röstar fram ledamöterna i Europaparlamentet. Val sker var femte år. Parlamentarikerna är indelade i åtta politiska grupper.

Parlamentarikerna sitter i utskott där de förbereder arbetet inför parlamentets plenarsammanträden. Parlamentet har 26 olika utskott.

Europaparlamentet i Strasbourg. Där sker de flesta plenarsammanträdena, medan parlamentsutskotten har sina sammanträden i Bryssel. Foto från Pixabay.

Europeiska unionens råd – ministerrådet

Europeiska unionens råd kallas även ministerrådet eller bara rådet. Ministerrådet har inga fasta ledamöter, utan består av en minister från varje medlemsstat som möts i olika konstellationer beroende på vilket politikområde som ska diskuteras. Är det till exempel miljöfrågor som ska diskuteras så deltar miljöministrarna.

Ministerrådet förhandlar och antar lagstiftning tillsammans med Europaparlamentet.

Ständiga representanternas kommitté kallas Coreper, en förkortning av franskans Comité des représentants permanents. Coreper bereder ärenden innan de tas upp på ministerrådet, undantaget jordbruksfrågor som bereds i den särskilda jordbrukskommittén.

Europeiska rådet

Europeiska rådet består av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer och kommissionens ordförande. Det är alltså inte detsamma som Europeiska unionens råd/ministerrådet.

Genomförandeakter och delegerade akter

Det främsta ansvaret för att genomföra den EU-gemensamma lagstiftningen ligger hos medlemsstaterna, men inom områden där det krävs enhetliga villkor för att genomföra reglerna antar kommissionen (eller i undantagsfall rådet) en genomförandeakt. Det gäller till exempel skattefrågor, den inre marknaden och livsmedelssäkerhet.

Genomförandeakter används för att fastställa detaljerade regler som säkerställer ett enhetligt genomförande av EU-lagstiftning i alla medlemsländer. Genomförandeakter kan inte ändra huvudlagen och antas ofta efter kommittéförfarande med nationella experter.

Delegerad akter kompletterar eller ändrar icke väsentliga delar av en lagstiftning. Kommissionen föreslår och antar den delegerade akten efter samråd med expertgrupper från alla EU-länder.

Europiska unionens domstol

EU-domstolen tolkar EU:s lagstiftning och ser till att den följs och tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater och vid alla EU-institutioner. Den består egentligen av två domstolar, Domstolen och Tribunalen.

Domstolen består av en domare från varje medlemsstat och elva generaladvokater. Generaladvokater är rådgivare till Domstolen och avger ett opartiskt och självständigt yttrande om hur han eller hon tycker att ett mål i Domstolen ska avgöras. Generaladvokatens yttrande är en del av domarnas beslutsunderlag.

I Domstolen handläggs de nationella domstolarnas begäran om förhandsavgörande, vissa mål om ogiltigförklaring samt överklaganden.

De nationella domstolarna ska se till att EU-lagstiftningen tillämpas korrekt, men kan tolka den olika. Om en nationell domstol är osäker på hur en lag ska tolkas kan den be Domstolen om råd. Det kallas begäran om förhandsavgörande.

Tribunalen består av två domare från varje medlemsstat. De avgör talan om ogiltigförklaring som väcks av privatpersoner, företag och, i vissa fall, medlemsstater. De avgör framförallt mål om konkurrens, statligt stöd, handel, jordbruk och varumärken.

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA)

EFSA har i uppdrag att ge oberoende vetenskaplig rådgivning om möjliga risker i livsmedelskedjan, kommunicera risker och verka för samarbete inom livsmedelssäkerhetsområdet i Europa.

EFSA har sitt säte i Parma, Italien och bildades 2002 i dyningarna efter galna-ko-sjukan, dioxinlarm och andra händelser i slutet av 1990-talet. I och med att EFSA bildades skapades ett system där riskvärdering organisatoriskt separerades från riskhantering.

EFSA består bland annat av tio vetenskapliga paneler där en av panelerna har hand om GMO. EFSA:s vetenskapliga kommittéer har till uppgift att stötta panelernas arbete i övergripande vetenskapliga frågor. För varje panel finns också ett kansli som ger stöd åt panelerna och kommittéerna.

Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)

EMA har till uppgift att skydda och främja människors och djurs hälsa genom att utvärdera och övervaka läkemedel i EU. EMA:s huvudkontor ligger i Amsterdam, Nederländerna.

EMA har en central roll vid godkännande av läkemedel inom EU.

I EMA:s uppgifter ligger att:

  • Underlätta utvecklingen av läkemedel och tillgången till dem.
  • Handlägga ansökningar om godkännande för försäljning.
  • Övervaka att läkemedlen är säkra under hela sin livscykel.
  • Informera vårdpersonal och patienter.
Referenser

Mer inom samma ämne