Herbicidtolerans och insektsresistens är de vanligaste modifieringarna
Den första GM-växt som godkändes som livsmedel var en tomat med förlängd hållbarhet. Tomaten, som kallades Flavr Savr (flavour saver) utvecklades i USA och godkändes 1994. Strax därefter godkändes en sojaböna tolerant mot ogräsmedlet (herbiciden) glyfosat, en så kallad Roundup Ready-soja, följt av Roundup Ready-majs. Tomaten blev inte en kommersiell framgång och slutade säljas redan 1997, men idag är nära 75 procent av all sojaböna som odlas i världen genetiskt modifierad, ofta med tolerans mot glyfosat eller någon annan herbicid. Herbicidtolerans har också introducerats i en lång rad andra växter, och är vanligt i till exempel GM-raps.
Under mitten av 1990-talet godkändes även GM-bomull och GM-majs och som fått en gen från bakterien Bacillus thuringiensis vilken ger upphov till ett protein som dödar den insekt som äter av bomullen eller majsen. Insektsresistens har sedan dess introducerats i en rad andra växter, som aubergin, sockerrör och ögonböna.
Både ogräskonkurrens och skadegörande insekter kan ge mycket negativ skördepåverkan, vilket har gjort GM-grödorna attraktiva för lantbrukarna att odla i många länder. Idag är nära åttio procent av all bomull som odlas i världen genetiskt modifierad, ungefär en tredjedel av all majs och en fjärdedel av all raps. Det är vanligt att egenskaperna herbicidtolerans och insektsresistens kombineras.
Med hjälp av transgenteknik har även andra egenskaper tillförts olika växter som odlas kommersiellt. Exempel är virusresistent squash och papaya, torktolerant sockerrör och vete, färgtistel med högt innehåll av oljesyra, en för djuren mer lättsmält alfalfa, raps med omega-3-fettsyror, bladmögelresistent potatis, äpplen som inte mörknar vid skada eller när de skärs upp och ananas som är rosa i stället för gul.
GM-grödor och andra GM-växter måste godkännas i enlighet med landets biosäkerhetslagstiftning för att få odlas och användas som livsmedel och foder. I den processen ingår en riskbedömning för att säkerställa att växten inte innebär risk för negativ påverkan på miljön eller människors eller djurs hälsa.
GM-odling i Nordamerika
USA är det land som har störst areal med GM-grödor. GM-majs, sojaböna och bomull började odlas här 1996 och dominerade redan efter några år över icke-modifierade sorter. Idag är mer än hälften av de grödor som odlas genetiskt modifierade med åtminstone ett event (en transgen).
Majsodling dominerar. Vanligt är en eller flera gener som ger tolerans mot herbicider som glyfosat, glufosinat, dicamba, eller 2,4-D, samt någon gen som ger resistens mot angrepp av skalbaggs- eller fjärilslarver. Det har även utvecklats GM-majs med kortare stam och andra egenskaper. Omkring eller över 90 procent av all majs, sojaböna, bomull, raps och sockerbeta som odlas i USA är genetiskt modifierad.
I USA finns också mindre odlingar av GM-potatis med virusresistens, bladmögelresistens eller modifieringar som gör att den inte blir brun när den blir skadad. Det odlas virusresistent papaya och squash och flera olika sorters äpplen som inte blir bruna. För hemmaodlaren finns självlysande petunia och anticyaninrika lila tomater.
Även Kanada har stora arealer GM-grödor dominerat av raps, följt av sojaböna, majs och sockerbeta.
GM-odling i Latinamerika
Hälften av länderna i Latinamerika odlar GM-grödor. Brasilien har, efter USA, näst störst areal av GM-odling i världen och Argentina ligger på tredje plats. I Brasilien domineras odlingen av herbicidtolerant och insektsresistent sojaböna, men även GM-majs och bomull odlas, och på senare år har även insektsresistent GM-sockerrör och pintoböna tillkommit.
I Argentina odlas stora arealer GM-sojaböna, majs, bomull och alfalfa. Argentina var det första landet i världen att godkänna odling av ett torktolerant och GM-vete, kallat HB4-vete, som även är tolerant mot herbiciden glufosinat.
Flera andra latinamerikanska länder, som Paraguay, Bolivia, Uruguay och Chile odlar bland annat GM-majs, sojaböna och bomull. På Kuba har man utvecklat egna GM-grödor som majs, sojaböna, sockerrör och bönor.
I Colombia odlas blå och lila GM-nejlikor, rosor och krysantemum för export. De lila nejlikorna är godkända för import till EU. I Costa Rica odlas rosa ananas för export som premiumprodukt till specifika nisch-marknader i bland annat Nordamerika, Förenade Arabemiraten och Hongkong.
Ett antal latinamerikanska länder med Brasilien och Argentina i spetsen tog 2015, som först i världen, initiativ till en specifik lagstiftning för genomredigerade grödor med möjlighet att ge dem status som icke-GMO.
I Mexiko agerar man i stället politiskt för en minskning av odling och import av GM-grödor, särskilt med fokus på GM-majs från USA.
GM-odling i Asien och Oceanien
I Asien är arealen med GM-grödor betydligt mindre än i Amerika. Även om Indien hör till världens största bomullsproducenter och över 95 procent av den bomull som odlas här är insektsresistent så har man inte godkänt odling av någon annan GM-gröda, även om flera olika är under utveckling. Även Pakistan är en stor bomullsproducent och här är över 90 insektsresistent bomull. I Myanmar är 94 procent av den bomull landet odlar GM-bomull.
På Filippinerna har insektsresistent GM-majs odlats sedan 2004. Idag uppgår insektsresistent och herbicidtolerant majs till knappt 30 procent av all majs landet odlar. År 2022 blev Filippinerna det första landet i världen där det så kallade gyllene riset godkänts för kommersiell odling. Det gyllene riset är modifierat för att producera betakaroten i riskornen. Betakaroten är de gula pigment som finns i många blommor, frukter och grönsaker till exempel morötter. I kroppen omvandlas betakaroten till A-vitamin som många människor som primärt livnär sig på ris i utvecklingsländer lider brist av. På Filippinerna har det internationella risforskningsinstitutet IRRI introducerat de gener som ger upphov till de betakarotenerna i lokala rissorter. Odlingen av det gyllene riset stoppades dock redan efter ett år, efter att organisationer kritiska till godkännandet tagit ärendet till domstol.
I Bangladesh har insektsresistent aubergin, så kallade Bt-brinjal, utvecklats och odlats kommersiellt sedan 2014. Drygt 5 procent av den aubergin som odlas utgörs av Bt-brinjal.
I Indonesien odlas GM-sockerrör, som utvecklats av ett statsägt sockerplantageföretag och som ger torktålighet till sockerröret. Utöver det odlas också GM-majs. Även i Vietnam odlas GM-majs.
Kina har odlat GM-grödor sedan 1996 och man odlar idag bomull, majs, sojaböna och virusresistent papaya. Under senare tid har man godkänt odling av flera nya sorter av GM-majs och sojaböna i syfte att öka den inhemska produktionen av framför allt fodergrödor.
Även Australien har odlat GM-grödor sedan 1996. Idag odlas huvudsakligen raps och bomull. Bomullen är nära 100 procent genetiskt modifierad (insektsresistent), medan rapsen utgör nära 50 procent. Anledningen till att andelen för raps inte är högre är att man i stor utsträckning odlar en herbicidtolerant raps som tagits fram med konventionell förädling, och som därmed inte är genetiskt modifierad. Därutöver odlas färgtistel med ökad halt oljesyra för industribruk, samt lila-färgade nejlikor.
GM-grödor i Afrika
I Afrika ökar odlingen av GM-grödor. Odling sker främst i Sydafrika, men även i Sudan, Malawi, Kenya, Etiopien, Nigeria, Eswatini och Ghana. Insektsresistent bomull dominerar, men även majs och sojaböna odlas.
I flera afrikanska länder har man stärkt sin bioteknikforskning och olika lokala GM-grödor, som insektsresistent och torktålig majs, sjukdomsresistent kassava och bladmögelresistent potatis är under utveckling. I Nigeria har insektsresistent ögonböna utvecklats, och den började odlas kommersiellt under 2022.
Många afrikanska länder saknar ännu lagstiftning för att reglera hantering av GMO, men under senare år har flera afrikanska länder utarbetat och antagit sådan lagstiftning.
GM-grödor i Europa
EU är en stor importör av olika GM-grödor, främst bomull samt majs och sojaböna för foder, men även till exempel raps, sockerbeta och lila nejlikor.
Samtidigt minskar den odlade ytan med GM-gröda från en redan mycket liten yta. Den europeiska GM-odlingen utgör endast 0,3 promille av den globala odlingen. Här odlas endast en insektsresistent fodermajs (MON 810) i Spanien och på mindre arealer i Portugal. I Spanien odlas majsen främst där den europeiska majsmotten är ett stort problem omkring Ebro-floden i Aragon, Katalonien och Navarra. I Portugal odlas den i centrala och södra delarna i regionen Alentejo.
Eventet MON810 godkändes redan 1998 och har förts in i olika konventionellt förädlade majs-sorter som odlats sedan dess i Europa. I dagsläget finns det inom EU bortåt 200 majssorter som är resistenta mot majsmott. Olika sorter av majsen odlades 2024 på totalt 65 000 hektar i Spanien och knappt 1000 hektar i Portugal. MON810 har i andra delar av världen övergivits sedan länge till förmån för andra modernare modifieringar.
Uppdaterad 2026-04-27