Fakta
Stäng av ordförklaringar

Patent och växtförädlarrätt

Patent och växtförädlarrätt ger båda skydd för innovation.

Sammanfattning

Patent ger tidsbegränsad ensamrätt till en uppfinning. Samtidigt ställer patent krav på att uppfinningen ska beskrivas i detalj och offentliggöras.

Gener, proteiner och levande organismer kan enbart patenteras om de har en teknisk användning. Rena upptäckter kan inte patenteras.

Växtförädlarrätten ger förädlaren rättigheter till en sort. Andra har dock rätt att använda sorten i forskning och vidare förädling.

Utan patent är inte din uppfinning skyddad från att andra utnyttjar den. Illustration från Pixabay

Vad innebär patentskydd?

Ett patent innebär att patenthavaren under en begränsad tid får ensamrätt till sin uppfinning. Utgångspunkten är alltså att ingen annan, utan patenthavarens tillåtelse, får utnyttja uppfinningen yrkesmässigt, till exempel tillverka, sälja eller importera något som omfattas av patentet.

Ett patent innebär också att uppfinningen offentliggörs, och att det finns en detaljerad beskrivning av uppfinningen. Ett patent därmed motsatsen till en affärshemlighet, och gör att andra kan ta del av uppfinningens tekniska lösningar.

Uppfinningen måste vara ny

För att ett patent ska beviljas krävs att uppfinningen är ny, har uppfinningshöjd och kan användas industriellt. Att uppfinningen är ny innebär att den inte får vara känd innan patentansökan lämnas in. Med uppfinningshöjd menas att uppfinningen måste skilja sig väsentligt från tidigare kända uppfinningar. Det vill säga det får inte ligga nära till hands att någon fackman kan uppfinna samma sak.

Att en uppfinning kan användas industriellt innebär att den ska ha:

  • En teknisk karaktär: ett föremål eller ett sätt att tillverka något.
  • En teknisk effekt: fungera tekniskt och lösa ett problem på ett tekniskt sätt.
  • Vara reproducerbar: ge samma tekniska resultat varje gång.

Ett patent kan gälla i maximalt 20 år från det att en ansökan lämnas in. För läkemedel som är godkända för försäljning kan patentskyddet utökas med ytterligare fem år.

I Sverige är det Patent- och registeringsverket som hanterar och beslutar om patent och på EU-nivå är det Europeiska patentverket.

Vad kan och vad kan inte patenteras

Proteiner, gener och mikroorganismer kan patenteras om de är isolerade från sin naturliga miljö och uppfinnaren har kommit på en teknisk användning. Däremot kan rena upptäckter inte patenteras.

CRISPR/Cas9 som används för genomredigering omgäras av flera olika patent, som kan se olika ut i olika delar av världen. Illustration Gunilla Elam

Om en forskare upptäcker en hittills okänd växt, kan forskaren inte få patent på växten. Skulle forskaren vid närmare analys av växten finna att den innehåller ett tidigare okänt ämne som kan användas som läkemedel, kan idén att använda ämnet i behandlingssyfte av en viss sjukdom vara lösningen på ett tekniskt problem. I så fall kan forskaren få patent på ämnet.

Nyupptäckt gen kan ej patenteras

Både DNA-sekvensen för en gen med en specifik funktion och den organism som sekvensen förts in i för att modifiera den kan patentskyddas. Enbart upptäckten av en tidigare okänd gen kan däremot inte patenteras. Ett patent på en gen isolerad från till exempel en växt hindrar inte någon annan från att använda den växt som genen isolerats från.

Upptäckten av en ny mikroorganism, till exempel en bakterie, kan inte patenteras. Om man däremot ser en teknisk användning av bakterien, till exempel att den minskar gasbildning i tarmen, så är det en uppfinning som kan patentskyddas.

Växtsorter och djurraser kan inte patenteras

Man kan inte få patent på specifika sorter eller raser. Däremot kan man få patent om uppfinningen inte är begränsad till vissa växtsorter eller djurraser. Till exempel kan man få patent för en växt som modifierats med en gen som gör den motståndskraftig mot insektsangrepp. Ett annat exempel är möss som modifierats genetiskt så att de särskilt lämpar sig för studier av en viss sjukdom. För en växtsort kan man söka sortskydd (se mer under Växtförädlarrätt).

Nötkreaturet belgisk blå som med traditionella metoder avlats fram för hög köttproduktion, kan inte patenteras. Om man däremot skulle modifiera ett nötkreatur med en gen som gör att köttproduktionen ökar skulle man kunna få patent. I det sistnämnda fallet är nämligen metoden inte bunden till djurrasen.

Om en forskare utvecklar ett genetiskt test för att diagnosticera en ärftlig sjukdom, kan detta patenteras. Bild från Depositphotos.

Ett genetiskt test kan patenteras

Mänskliga könsceller, embryon, foster och embryonala stamceller kan inte patenteras. Däremot kan en isolerad del av människokroppen, till exempel en gensekvens, patenteras om den inte är känd sedan tidigare och har en konkret teknisk tillämpning. Det innebär inte att patenthavaren får ensamrätt till någon del av donatorns arvsmassa, utan enbart att han eller hon kan hindra andra från att yrkesmässigt utnyttja genen.

Om en forskare upptäckt en koppling mellan mutationer i vissa gener och uppkomsten av ärftliga sjukdomar kan ett genetiskt test utvecklas. Detta är en teknisk användning och kan därför patenteras.

Patent får inte strida mot allmän ordning och goda seder

Man kan inte få patent på uppfinningar om det strider mot ”allmän ordning eller goda seder”. Inom biotekniken kan det till exempel röra sig om kloning av människor, förändringar av genomet i mänskliga könsceller, användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella ändamål.

Det kan också handla om förändringar av genomet hos djur som kan förorsaka dem lidande utan att det ger påtagliga fördelar för människa eller djur. Forskarna som utvecklade den så kallade onkomusen som lätt utvecklar tumörer, beviljades dock patent. Det beror på att musen kan användas som modellorganism vid studier av cancer och det därmed fanns påtagliga medicinska fördelar.

Växtförädlarrätt

Växtförädlarrätten säger att den förädlare som utvecklar en ny växtsort har rätt att ansöka om sortskydd. För att få sortskydd måste sorten finnas med i en sortlista, en officiell förteckningen över vilka växtsorter av lantbruks- och köksväxter samt frukt- och bärväxter som får säljas.

Asterix, Bintje, Desiree och King Edward är exempel på potatissorter. Bild från Pixabay.

Växtförädlarrätten innebär att ingen annan utan samtycke från får föröka, bearbeta, sälja, importera eller exportera en växtsort utom den som innehar växtförädlarrätten. Ingen annan får heller förvara sorten med syfte att föröka den.

Växtförädlarrätten gäller i 25 år, förutom för potatis, träd och vindruva då den gäller i 30 år.

Den som har växtförädlarrätten får ta betalt av andra som använder sorten. Om en sort skyddas av växtförädlarrätten ska den som använder den egna skörden för ny sådd betala en avgift till Svenska utsädesföretagens förening.

Från den huvudregeln finns ett så kallat jordbruksundantag som tillåter lantbrukare att i viss utsträckning använda sin egen skörd för ny sådd på den egna gården. Det undantaget är begränsat till skördeprodukter (exempelvis frön eller knölar) från foderväxter, spannmål, potatis och olje- och fiberväxter.

Växtförädlarrätt jämfört med patent

Till skillnad mot patent får sorter som skyddas av växtförädlarrätten fritt användas för forskning och i vidare förädling. Ett växtförädlingsföretag kan alltså använda en konkurrents växtsort i sitt eget korsningsarbete. Skyddet gäller inte heller om sorten används för privata och icke-kommersiella ändamål.

Växtförädlarrätten skyddar specifika växtsorter, till skillnad från ett patent som skyddar en teknisk tillämpning som inte är begränsad till vissa sorter. En växtförädlare som sätter in en patenterad gen i sin växtsort måste betala ersättning till patenthavaren. Den som har patent på en gen och sätter in den i en skyddad växtsort måste betala ersättning till den som har växtförädlarrätten. En genetiskt modifierad växt kan alltså omfattas av både växtförädlarrätt och patent.

Referenser