Idag sparas information huvudsakligen på servrar och hårddiskar. Det anses vara en utmaning att lagra denna information under en längre tid. Forskare letar därför efter nya sätt att lagra stora volymer av data under lång tid och särskilt intresse har riktats mot det genetiska materialet, DNA. DNA kan nämligen lagra stora mängder information i kompakt form. Varje kroppscell i en människa innehåller bortåt 2 meter DNA och en cell är bara några 10-tals mikrometer i diameter.

Forskarna kapslade in informationen i form av DNA i silikatkulor med en diameter om cirka 150 nanometer. Det som fanns ”skrivet” i DNA:t som kapslades in var Switzerland´s Federal Charter of 1291 och The Methods of Mechanical Theorems av Arkimedes. Mängden data var 83 kilobyte och den lagrades på 4991 DNA-sekvenser, var och en 117 nukleotider lång.

Idén kom från det faktum att det går att få fram DNA ur 100 000-tals år gamla ben. Forskarna kallas sina silikatkulor för syntetiska fossil. De menar att om DNA:t i silikatkulorna skulle förvaras vid fröbanken på Svalbard (-18 grader) skulle information troligtvis kunna bevaras i över 2 miljoner år.

Marie Nyman

Källa: Grass et al, Robust chemical preservation of digital information on DNA in silica with error-correcting codes. Angew Chemie 54(8):2552-2555 (2015)

Övrig forskning och utveckling