Inom EU finns en gemensam lagstiftning som reglerar användningen av genetiskt modifierade organismer (GMO). Lagstiftningen är teknikbaserad vilket innebär att det är metoden för hur en viss produkt tagits fram som är avgörande för om den ska regleras eller inte.
I lagstiftningen listas exempel på vilka typer av tekniker som leder till en GMO som ska regleras, vilka som leder till en GMO, men som undantas reglering och vilka tekniker som inte leder till en GMO. Dessa delar av lagstiftningen har snart 25 år på nacken och teknikutvecklingen går snabbt framåt. Det har lett till att det i nuläget är oklart om vissa tekniker hamnar inom GMO-lagstiftningen eller inte. Inom EU diskuteras sedan 2007 åtta nya tekniker. Sedan dess har ytterligare tekniker, i gränslandet mellan vad som ska regleras och vad som inte ska det, utvecklats.
En av de tekniker som sedan 2007 diskuterats inom EU kallas RTDS (Rapid Trait Development System). Med denna teknik kan man byta ut enstaka nukleotider (DNA-byggstenar) i arvsmassan och ge en växt en ny egenskap. I USA anses tekniken inte leda till en GMO och en raps som tagits fram med RTDS-tekniken finns redan på marknaden. Nyligen har även Kanada beslutat att godkänna rapsen.
Eftersom det rör sig om mycket små förändringar av arvsmassan är det omöjligt att med hjälp av analyser avgöra om förändringen kommit till via traditionella förädlingsmetoder, via RTDS-tekniken eller om förändringen uppstått spontant. En detektionsmetod är ett krav för att få ett marknadsgodkännande enligt EU:s GMO-lagstiftning.
Marie Nyman
Källa: Pressmeddelande 18 mars 2014, Cibus Global Announces Approval of First Commercial Product SU Canola in Canada (http://cibus.com/press/press031814.php)
