Fladdermöss är en ovanlig grupp av däggdjur. De är de enda av alla däggdjur som kan flyga. Deras ”händer” är mycket stora och de har flyghud mellan ”fingrarna”. Tillsammans med tandvalar och vissa näbbmusarter är fladdermöss de enda däggdjuren som kan använda ekolokalisering för att orientera sig. De skickar ut en ljudsignal som får studsa mot omgivningen och lyssnar sedan på det reflekterande ljudet eller ekot. På så sätt kan de ”se” hur omgivningen ser ut. Fladdermöss som går i dvala över vintern, som till exempel Brandts fladdermus, har ett speciellt sätt att föröka sig. De parar sig i slutet av sommaren. Honan bevarar spermierna i sin kropp under hela vintern. När våren kommer sker ägglossningen och sedan själva befruktningen, mer än ett halvår efter
att honan parade sig.

Under året har det kommit flera intressanta forskningsartiklar om fladdermöss. En grupp har kartlagt arvsmassan och genuttrycket hos Brandts fladdermus (Myotis brandtii) samtidigt som en annan grupp har kartlagt arvsmassorna hos en art vardera inom familjerna läderlappar (Myotis davidii) och flyghundar (Pteropus alecto). En tredje grupp har dessutom upptäckt fem nya fladdermusarter i Senegal. Dessa nya arter tillhör familjen läderlappar.

När forskarna jämförde arvsmassorna hos fladdermus med de från häst, hund, katt, ko, rhesusapa, människa, råtta och mus fann de att fladdermössens och hästarnas arvsmassor var mest lika. Det är intressant av flera skäl. Tidigare har en del zoologer antagit att fladdermössen är nära släkt med primaterna (apor och människor), men nu finns det alltså genetisk information som antyder att så inte är fallet. Dessutom, och tvärtemot vad som förväntas av så små djur, så lever fladdermöss ovanligt länge. Små djur, som råttor och möss, lever i några få år och får många ungar i varje kull. Stora djur, som hästar och kor, lever i många år och får få ungar. Fladdermöss är små, men lever och får få ungar precis som ett stort djur. Det relativa nära släktskapet till hästar kanske kan ge ledtrådar till varför vissa fladdermöss blir gamla.

Med hjälp av de nya kartorna över fladdermusarvsmassorna har forskarna kunnat få en bättre förståelse för hur fladdermöss fungerar. Precis som hos fåglar men till skillnad från andra däggdjur är arvsmassorna hos fladdermöss små. Trots de små arvsmassorna har fladdermössen ungefär lika många gener som de flesta andra däggdjur. När kartorna har jämförts mellan de olika fladdermusarterna och andra djur har forskarna funnit områden i arvsmassan som kan förklara hur fladdermössen har utvecklat sin flygförmåga, hur de navigerar med ekolokalisering, hur anpassningen att gå i dvala fungerar och hur den fördröjda befruktningen går till.

Jenny Carlsson

Källor: Koubínová et al. (2013) Hidden diversity in Senegalese bats and associated findings in the systematics of the family Vespertilionidae, Frontiers in Zoology 10:48; Seim et al. (2013) Genome analysis reveals insights into physiology and longevity of the Brandt’s bat Myotis brandtii, Nature Communication 4:2212; Zhang et al. (2013) Comparative analysis of bat genomes provides insight into evolution of flight and immunity, Science 339:456-460; Naturhistoriska riksmuseet, Fladdermöss, http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/daggdjur/fladdermoss.169.html (2013-08-30); Naturvårdsverket, Fladdermössen i Sverige, http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Fladdermossen-i-Sverige/ (2013-08-30)

Djur, Övrig forskning och utveckling