För cirka 10 år sedan identifierade en japansk forskare ett område i arvsmassan hos rissorten Kasalath som gjorde att riset kunde växa bra på jordar med lågt fosforinnehåll. Mekanismen bakom detta visade sig vara svårfångad, men nu har området sekvensbestämts och genen bakom egenskapen identifierats.

Genen som forskarna kallar PSTOL1 saknas i många rissorter, den finns till exempel inte i risets referensgenom (det första risgenomet som sekvensbestämdes). När PSTOL1-genen överfördes till olika rissorter som saknar denna gen ökade skörden markant på jordar med fosforbrist. Detta visade sig bero på att närvaro av PSTOL1-genen leder till att ett större och bättre rotsystem utvecklas.

Även majs har modifierats för att växa bättre i områden där det råder brist på fosfor. I detta fall användes en annan typ av gen från kålväxten Thellungiella halophila, men resultatet var likartat – bättre rottillväxt och högre skörd.

Marie Nyman

Källa:Gamuyao et al, Nature 488:535 (2012); Pei et al, PLoS ONE 7:e43501 (2012)

Övrig forskning och utveckling, Växter